annabanan

Den här veckan är jag tacksam över:

* Min man ♥

* Att jag och min BBV är vänner igen. Vi hade ett megabråk i somras och har inte pratat med varandra igen förrän i torsdags. Dumt. Men nu är det bra.

* Kontroll och struktur. Jag känner mig välplanerad och i fas med mina kurser den här terminen. Intressant är det också.

* Arabiskan. Är jättepepp på att lära mig. Älskar att lära mig språk och det är alltid roligast i början när man snabbt märker framstegen.

* Projekt, med symaskin, matvaror, färg, tejp o.s.v. Jag har så många idéer och planer som vill ut.

* Livet!

Jag känner mig som ett litet barn. Jag måste börja läsa och skriva på nytt. Jag var ju anmäld till en kurs i arabiska i höstas, men på grund av tyskan så hann jag aldrig med den. Nu har plötsligt hela världen fått upp ögonen för nyttan med att kunna arabiska, och jag hörde att anmälningarna till arabiskakurser ökat med typ 280 % eller något liknande galet. Så ingen plats för mig tyvärr. Tur då att jag har en egen lärare hemma.

Här om dagen gjorde jag ett stort genombrott.



Beroende på hur man ser det. Jag lyckades nämligen läsa ordet i bilden ovan. Ok, det kan jämföras med att läsa ordet "Ö" på svenska med en illustation av just en ö, eftersom björn på arabiska bara består av två bokstäver, men ändå. Krumelurerna börjar få betydelse! (Björn på arabiska heter typ dob ifall någon undrade)

Sedan dess har jag också lyckats läsa orden potatis, kamel, hund och tjur på arabiska. Jag är jättepepp på att börja skriva också, trots att min skrift verkligen ser ut som ett barns kludd.

Jag är inte den som ska kasta sten i glashus och agera språkpolis. Speciellt inte som jag i princip aldrig korrekturläser mina blogginlägg och det därför ofta förekommer fel, samt att jag är rätt dålig på det här med att komma ihåg att kommatera. Med det inte sagt att jag inte tar på mig språkpolisuniformen ändå.

När jag hjälpte mannen med uppsatsskrivning så fick jag tillfälle att läsa den uppsats som han skulle opponera på. Händelsevis råkade uppsatsen vara skriven av en tjej från Kalix, händelsevis råkade denna tjej från Kalix vara en person jag kände till eftersom hon är dotter till en av pappas bekanta. Händelsevis har denna tjej varit hemma hos oss och lekt någon gång för länge, länge sedan. Händelsevis råkade hon då ha sönder (eller "häva sönder" som vi säger i Kalix) en sak. Inte för att jag på något sätt är bitter över det och låter denna sak påverka min läsning av hennes uppsats. Allt är glömt (nåja) och förlåtet.

Nej, inget gammalt groll ligger henne i fatet. Det gör däremot hennes dialekt. Inte för att jag går omkring och hatar folk som pratar dialekt, men när man börjar skriva på dialekt i en c-uppsats, då tycker jag att det får vara nog. (Sen hade jag även ca en triljard andra anmärkningar på uppsatsen, men det är en annan historia.)

I Kalix använder man flitigt ordet "vart". När man på vanlig svenska vill säga var, vart, där (i vilken/vilket/vilka) och blev så använder man i Kalix ordet vart.

Exempelvis: Det vart som det vart. Han vart galen. Han bor i skogen, vart det finns älgar.

Vart täcker alltså dialektalt en hel del.

Korrekt användning är som följer (med exempel från kända barnvisor)

Var - uttrycker befintlighet.
Ex. Var bor du lilla råtta? (- I en hatt.)



Vart - uttrycker riktning.
Ex. Vart ska du gå min lilla flicka? (- Jo, jag ska gå och hämta dricka.)



Och att där inte heter vart, det tycker jag är självklart. Likaså att det heter vara-han är-var-har varit och bli-han blir-blev-har blivit.

Okej, jag är inte så hård med var/vart-skillnaden och gör säkerligen själv fel hela tiden. Men när man i en uppsats skriver vart i betydelsen blev "Mitt resultat av undersökningen vart..." då måste språkpolisuniformen dammas av.

Men jo, jag köpte som sagt en Harry Potter-box på engelska. Har redan hunnit sträckläsa de två första böckerna. Härliga tider.

Såhär ser de ut förresten:



Det är ganska intressant det där med bokomslag. Här finns ett helt inlägg ägnat åt Harry Potter-omslag från olika länder. Sverige hade fått beröm. Roligt. Välförtjänt också tycker jag. I och för sig kanske man är lite partisk i frågan, men jag tycker faktiskt att de svenska omslagen är finast av alla jag sett.

Min syster är dock lite ilsken över det sista omslaget, då de dels är lite annorlunda tecknat på något sätt, men mest för att de bytt färg på texten till GULD istället för silver. Hemskt tycker hon eftersom hon har lite tvångstankar om att inte kunna röra vid guldiga saker. (Förlåt att jag luftar dina fobier och egenheter såhär offentligt, sis!)

Fredagslistorna, ja hela bloggen fick sig visst ett litet vinterlov. Det är synd, för egentligen har jag saker jag vill blogga om, men jag idds liksom inte. Nåväl, det finns ju alltid något att vara tacksam över (om man anstränger sig och tänker efter)



Just nu är jag tacksam för

* Att jag är inne i en läsperiod och faktiskt inte läst den sista Harry Potter-boken. Köpte en present till mig själv i form av ett boxed set med alla böckerna i serien, på engelska (passar på att träna lite inför vårens engelskakurs) Detta betyder massor av härlig läsning. Bra att det var så länge sedan jag läste böckerna att jag hunnit glömma bort allt.

* Är också tacksam över affärernas slutrea. Typ 70% rea, eller halva reapriset, eller tag två reavaror betala för en. Fint för en som gillar att fynda billigt. Igår köpte jag en jättefin, stor grön kofta för endast 150 kr. Ursprungligen kostade den 499, så det satt skönt. Ett fint fat följde också med hem för 13 kr.

* Den milda vintern. Det är lagomt vintrigt nu, någon enstaka kallgrad och så snö. Mycket bra.

* Att det börjar bli ljusare. Ok, det kanske inte märks så mycket ännu, men ändå...

* Träningsvärk. Alltså, det är ju inte skönt, men det känns ändå bra. Nu måste jag bara se till att hålla igång. (OBS, detta är inte ett nyårslöfte, utan bara det faktum att man mår bättre när man tränar)

* Är också tacksam över att det börjar någon fotbollscup snart (african?) så att mannen kan hålla sig sysselsatt medan jag läser mina Harry Potter böcker. Annars kanske han känner sig försummad.

* Och på tal om mannen så är jag tacksam över att det gick bra med hans uppsats (som jag i mitt anletes svett hjälpte till med) Några små ändringar och finjusteringar (Han hade t.ex. skrivit Ägypten på tyska, hahaha) sedan är det över.

* Mannen lagar mat idag, jag behöver inte göra någonting.

Alltså, när man kommenterar blogg.se-bloggar så kommer det ju upp en ruta där man ska skriva in några ord för att bevisa att man inte är en maskin. Eller, ord är väl oftast att ta i, men teckenkombinationer som kanske kan vara ord på främmande språk, kan vi väl säga.

Igår fick jag ett ord med grekiska bokstäver. Jag kan inte skriva med grekiska bokstäver. Jag har arabiska på mitt tangetbord. Som jag inte bemästrar. Men ingen grekiska. Så jag fick trycka på "försök med annan text"

Och fick upp detta!



Alltså? En björn-liknande ikon är inte heller något tecken jag vet med mig att jag har i mitt tangetbord.

Såhär i efterhand ångrar jag bittert att jag inte testade funktionen "Jag vill lyssna istället" Jag undrar verkligen, verkligen hur det låtit.

Idag har inte hänt så mycket här. Jag har dragit ut en tand. Eller, inte jag själv alltså, utan min tandläkare. Hon borde för övrigt få medalj. Jag är jättenöjd med henne, hon ställer inte tio tusen privata frågor om vad man jobbar med /pluggar samtidigt som man inte kan svara för att man har munnen full med främmande föremål och fingrar. Det kallar jag proffesionellt! Sedan har hon också förståelse för mina kräkreflexer och använder därför en röntgenplattegrej i barnstorlek när bilder ska tas på mina tänder. Mycket bra.

Tanden jag drog ut idag hade en lite krokig rot och såg ungefär ut som på denna mycket informativa bild.


Tandsköterskan berättade med stor entusiasm att hon tyckte att den såg ut ungefär som en tomteluva. Eh...ja. (Inte lika proffesionell.)

Intresseklubben antecknar. Men alltså, det var faktiskt lite plågsamt att få ut den. Fast inte så farligt, det tog bara någon minut. Under bedövning såklart. Jag är väl inte galen heller. (Tack gode gud att jag lever i en tid där det finns bedövning!) Sedan skyndade jag hem med hårt ihopknipen mun och försökte att snabbt gå förbi alla människor så de inte skulle se ifall det började rinna blodblandad saliv från min bedövade mun.

I övrigt fortsätter projektet med mannens uppsats och jag försöker låta bli att bli helt galen och kontrollfreakig och skrika okvädningsord. Med min personlighet går det sisådär bara.

Jag är inget stort fan av januari. Vi sover mest här hemma, som björnar som gått i ide, effekten förstärks av att vi har en luddig, brun filt över oss. Emellanåt hjälper jag mannen med hans uppsats för att det ska blir korrekt svenska. Egentligen borde jag skriva en praktik-rapport på tyska och lämna in, samt göra något av alla de tusentals projekt jag har. Men januari...

Mens alltså. Men tydligen ska man vara glad över de där menssmärtorna. Fast det kan kännas lite mycket begärt ibland.

Tydligen är det så fiffigt inrättat att kroppen tränas varje månad i och med smärtorna. Träning inför att någon gång föda barn. Hålla igång muskulaturen. Aj.

Dessutom hörde jag idag att de kvinnor som inte har menssmärtor är de som senare har problem med det här med barnafödade. För det är normalt, och ska vara så att man ska ha ont.

Jag är mest glad att jag lever i en tid där det finns värktabletter.

I övrigt kan man ju fundera på det där med ärftlighet och grundfysik. När min vän var gravid och spydde dygnet runt frågade jag min mamma om hon kräkts när hon var gravid. "Jag spydde nästan en gång...när jag åt ett ägg" fick jag till svar. Dessutom var min mamma ledare i gruppgymnastik under graviditet (inte hela antar jag) Så om det någon gång blir dags får jag hoppas att jag brås på henne. Eller för den delen min farmor eller faster som båda ploppat ut en ansenlig mängd barn och överlevt.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Säkert en hel massa småsaker som jag inte kommer ihåg. Men den största första sak jag gjorde var att jag testade det här med att fasta under Ramadan. Det gick över förväntan! Normalt sett blir jag ilsken i takt med att mitt blodsocker sjunker, men under fastan lärde jag mig att jag inte är så blodsockerstyrd som jag inbillat mig. Tålamod och gott humör tränades.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag minns inte att jag gav några nyårslöften. För min del verkar det vettigare att ge födelsedagslöften eftersom det är den dagen ens egna nya år börjar. I år har jag gjort en ambitiös födelsedagslista med saker att göra innan nästa födelsedag.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Jupp, bloggare och vanligt folk. Mannens bror fick världens sötaste son, Abdulsalam.

4. Dog någon som stod dig nära?

”Min” häst.

 

5. Vilka länder besökte du?

Jag reste knappt under 2011, men Finland, som alltid. Bara sådär in över gränsen för att handla lite och så tillbaka till Sverige igen. Så det räknas inte.

6. Är det något du saknade år 2011 som du vill ha år 2012?

Resor. Vi planerade visserligen en resa till Turkiet, men eftersom mannen räknas som statslös (Palestinier) så måste han ansöka om visum för att kunna resa dit och då orkade vi inte tjafsa. I år får mannen (insAllah) sitt svenska medborgarskap och kan resa fritt.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

10/1 en omstart. Och 12/3 Anna ♥ Jehad

8. Vad var din största framgång 2011?

Att jag träffade min man, faktiskt.

9. Största misstaget?

Att jag valde att plugga tyska. Men hur ska man veta innan man testat. Jag lyckades ju ändå träffa bra människor i och med det, så det var ju inte helt bortkastat.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Som alltid med min kroniska sjukdom har jag problem med magen, bråkar med magkatarr och sådant. Skadar mig mest hela tiden på våra vassa sängkanter. Slår i fotknölarna varje morgon när jag går förbi. Tror jag måste barnsäkra på något sätt för min egen skull. Tyvärr lär jag min inte att gå försiktigt heller, hjärnan fungerar inte riktigt när man är trött.

11. Bästa köpet?

Jag har inte gjort något såntdär superklipp i år. Vi har ju iofs köpt en bra säng, men i och med allt tjafs efter felleveranser från IKEA kan jag inte påstå att det var ett bra köp. Tror att årets bästa köp måste vara all frukt vi köpte dagen innan nyårsafton. 20 mangos/granatäpplen för 19,90. Det är ett bra pris. För att jämföra kostar EN mango på vårt lokala Ica 20 kr.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Om man bortser från vardagligheter som mat och sådant så måste jag säga kläder. Jag köper egentligen alldeles för mycket kläder.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Min man, mest hela tiden. Speciellt när han kör igång med sina imitationer. Sen blev jag förstås glad när vi fick världens bästa lägenhet, när myrorna avtog i styrka efter veckor av krigsföring, när toaletten var klar, när jag fick ett oväntat godkänt på tyska grammatiken och all mat.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?

Jag lyssnar ju knappt på radio, så jag har ingen koll på vilka nya låtar som kommit. Så jag får säga att alla sånger min man hittat på.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Det är ju alltid lite upp och ner med mig och det har funnits saker och personer som verkligen gjort mig ledsen i år, men på det stora hela skulle jag nog vilja påstå att jag varit gladare och mer tillfreds.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Sagt ifrån när folk betett sig illa.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Oroat mig i onödan och gnällt. Jag kan erkänna att jag haft en dålig attityd och inställning till tyskan t.ex.

18. Hur tillbringade du julen?

Ensam hemma, bakandes, städandes och tvättandes. Besökte dock familjen i Kalix på juldagen.

19. Blev du kär i år?

Oerhört mycket!

20. Favoritprogram på TV?

Från Sverige till Himlen (eller vad det heter) om hur olika människor lever i enlighet med sina respektive religioner/trosåskådningar. Intressant.

 

 

Och så har jag följt Teen Mom på MTV också, och skämts lite över att jag är med på att exploatera deras lidande. (Men förhoppningsvis får de bra betalt för sin medverkan)

21. Bästa boken du läste i år?

Kan inte välja bara en, gillade Momo, Hundraåringen och Ser mitt huvud tjockt ut i den här?

 

22. Största musikaliska upptäckten?

Byter ut denna fråga då jag inte lyssnat så mycket på musik.

22. Största kulinariska upptäckten?

All smarrig arabisk mat mannen lagat, samt att jag upptäckt att jag inte tycker illa om kikärtor och utan problem kan äta dem.

23. Bästa filmen?

Hm, alltså jag kan inte påminna mig att jag sett någonting som varit sådär superbra. Men Limitless var bra.

 

 

Annars har vi mest sett gamla filmer, t.ex. Emil i Lönneberga. Jag kan istället nämna en riktigt dålig film jag sett 2011 (även om den inte är från 2011) Julie och Julia. Skräp!

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?

Jag fick världens finaste nya cykel av mannen. Min gamla hade ju blivit stulen. Det var en riktigt, riktigt bra present, fast jag fick den inte exakt på min födelsedag utan lite innan.

 

 

25. Något du önskade dig men inte fick?

Inte som födelsedagspresent, men jag hade gärna fått bort myrorna, fått alla delar till sängen direkt utan att bråka med IKEA och vänta ytterligare. Mest sådant.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Det var första dagen på Ramadan så jag fastade och kände mig inte på världens bästa humör. Dessutom panikstädades mannens lägenhet eftersom han skulle lämna tillbaka nyckeln. Jag var hungrig och irriterad över att allt skulle göras i sista stund. Men det var också en bra dag, jag fick massa rosa presenter och glädjen att få äta och dricka efter en hel dag utan mat och vatten är obeskrivlig.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Om idioten som skulle utrota våra myror hade varit kompetent (överhuvudtaget) så vi inte behövt leva i en myrstack. Sedan har jag faktiskt saknat snön.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?

Året utan outfitbilder. Jag vet inte hur jag skulle beskriva min stil. Men det mest frekvent förekommande plagget har varit haremsbyxor i olika färger. Skönt och fint. (Ok, kanske inte fint i allas ögon, men dock i mina.)

 

 

Inte mina fötter och händer, uppenbarligen, men likadana byxor.

Dessutom är det nämnvärt att en av årets favorittröjor är randig och kommer från RUSTA!! Jag håller på att förvandlas till min mamma.

29. Vad fick dig att må bra?

Jehad, mat, katten, mina fredagslistor.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?

Ingen, utom min man. Han är lite känd i vissa kretsar i arabvärlden i alla fall.

 

31. Vem saknade du?

Madrid. Det är ingen person. Så Eliza och Salman då! Och min familj.

32. De bästa nya människorna du träffade?

Min älskade Jehad. Såklart! Sedan måste jag också nämna min tyskaklass, speciellt fina, fina Filippa.

 

Ja, inte skrev jag någon tacksamhetslista igår, dåligt, dåligt.

Fick nyssens ett mail av en av kvinnorna i moskén i Madrid. Typ som ett kedjebrev, fast utan hot. Mer som ett informerande mail med en touch av "var tacksam!" Lite klyschigt sådär, men ändå fint.

Informationen var bland annat: Om du stigit upp frisk och kry idag är du bättre lottad än miljoner människor som inte kommer överleva den här veckan. Om du har mat i kylskåpet, kläder i garderoben, ett tak över huvudet och någonstans att sova är du rikare än 75% av jordens befolkning. Om du dessutom har pengar på banken, på ditt kort och lite kontanter i ett kassaskåp tillhör du de 8% som är rikast.

Sånt kan man tänka på om man känner sig negativ och fattig.

I övrigt är jag tacksam över:

* Ledigheten

* Familjen (både den ursprungliga och min egna lilla familj bestående av man och katt)

* Att jag kommit in på några bra kurser, trots min sena anmälan, och att jag därför inte av tvång måste fortsätta med den själadödande tyskan.

* Böcker, är inne i en läs-period nu. Härliga tider!

* Att jag slipper fira nyårsafton aka den tråkigaste, mest krystade, alkoholindränkta dagen på året (näst efter midsommar) Fy, jag hatar nyårsaftnar. Men se, nu gör jag som jag vill, dvs behandlar detta som vilken dag som helst (vilket det ju egentligen är)

Vad gör jag på julafton? Mannen är i Stockholm och jag är ensam hemma med katten. Passar på att tvätta eftersom ingen normal svensk bokar tvättstuga på julafton. Diskar ett berg disk, städar. Här har inte dammsugits på...jag vet inte hur länge! Tänkte också baka, färga ögonbrynen och småfixa lite. Jupp, på självaste julafton. Men det är inte ett dugg synd om mig, jag blev inbjuden till min mosters familj, men tackade nej. I morgon bär det av upp till Kalix en sväng för att krama föräldrarna. Men idag lyssnar jag på vad som helst som sänds på P1 och äter rester av sushi till middag. Njuter faktiskt av att pyssla på i min ensamhet.

Det känns bra, julafton är bara en dag som alla andra. Med lite sämre tv-utbud. Julafton var betydelsefull när jag var liten, bra julaftnar var det fram tills morfar dog, efter det blev det aldrig riktigt samma sak. Vi samlades visserligen hos min moster för släktjul i alla fall, men år för år betydde julafton allt mindre. Jag vet inte om det är att man blir vuxen, eller om det har att göra med att mina föräldrar skildes, att min ena syster firar med sin sambos föräldrar, den andra med sin mamma, att jag varit utomlands eller jobbat några jular, eller att vi numera firar Eid hemma hos mig. Men julafton är ingen dag jag vill fira bara för att man ska det. Julafton är död.

Med det sagt ska det ändå bli kul att träffa mamma, pappa och syster i morgon och utbyta lite gåvor och äta massa mat (jag tar med mig vinbladsdolmar, pepparkakor, dadlar och en spansk tortilla)

I övrigt tycker jag att man borde ha ljuslyktor och vinterpynt hela den långa mörka vintern här uppe i norr, jag blir alltid lite ledsen när alla julljus tas ner i mörkaste januari. Det blir liksom ännu mörkare då och det är ingenting vi behöver. Man borde ha det där som folk kallar "julkänsla" hela vintern. Ljus, glitter, mat och givmildhet hela vintern istället för bara en helg som alla ändå mest verkar ha prestationsångest och känna stress inför, det vore väl nåt?

Fredag igen. Jag är helt dagvill, eller dagvild som jag hellre säger, fast det är fel, för det låter ju roligare.

Den här veckan är jag tacksam över:

* Jullovet! Lov alltså, ledigt, ingen tyska, inga tvång.

* Att jag fått godkänt på grammatiken. En stor tyngd föll från mina axlar.

* Att mannen lagade värsta laddningen med vinbladsdolmar som jag ska ta med upp till Kalix och bjuda familjen på.



* Gläder mig också åt något som inte hänt ännu, det att jag ska upp och träffa familjen.

* Att jag hittat en ersättare till Euroshopper-lax när jag lagar sushi. Den var billigast och bäst, men säljs inte längre där vi handlar. Coops egna lax visade sig vara ett bra alternativ, fast och fin i köttet. Sushi överhuvudtaget, gjorde massor igår. Nom, nom.

* Att jag är inne i ett läs-flow där jag själv väljer litteratur.

Jag glädjedansade inatt. Fick vid 12-tiden för mig att kolla om resultaten av grammatikproven hade kommit upp. För att liksom mentalt förbereda mig på ett lov endast bestående av plugg. Resultaten hade kommit upp, men jag var godkänd. Hurra, hurra!!!! Jag var tvungen att dubbelkolla i morse så att det verkligen var sant och inte bara något systemfel eller liknande, men nej, det står frortfarande G på grammatikmomentet. Den lättnaden. Jag är så himla, himla glad!!

Jag är ganska blek. Speciellt nu på vintern såklart, men annars också. Jag har inte pigment för att bli sådär fint solbränd på sommaren. I bästa fall lite, lite mörkare i tonen (dvs skär) i värsta och mesta fall röd. Det här har länge varit lite av ett komplex, men faktiskt är det så att jag på den senaste tiden mer och mer accepterat det, även om jag får lite återfall av att se hur fint pepparkakstonad min vän M blivit av sitt turistguidande på soligare breddgrader.



Alternativet  för mig är ju annars brun utan sol, och jag orkar inte kladda. Hjälpen till accepterandet har nog varit att jag umgåtts med människor med andra skönhetsideal. Människor som tycker att det är exotiskt att vara blek. Det började i Spanien där min saudiske husdelare började kalla mig "Leche" (mjölk) tills han fick lära sig att det var ganska vulgärt (det betyder ju också något annat, i form av en kroppsvätska) och då fick han övergå till "Nata" (grädde) som ju är mer normalt eftersom folk faktiskt kallas så i Spanien. Åtminstone om de råkar heta Natalia eller något liknande, vilket jag ju i och för sig inte gör, men det funkar ändå.

Att jag sedan träffade en alldeles egen arabisk man här hemma i Sverige, som uppskattar min blekhet, är därför finfint. Optimalt skulle man ju komma till insikt och acceptera sig själv helt på egen hand...Men äh! Det är liksom lättare att uppskatta blekheten om man kan hålla varandra i handen och se skillnaden mellan de olika hudtonerna. Det blir liksom finare då.


Bild från we♥it

Då kan man fundera över ifall eventuella barn blir mörka eller ljusa. Och får man någon gång det där barnet så kan man göra en sånhär fin bild. Multikulörta familjer är ju grejen (har jag förstått av Angelina Jolies hysteriska adopterande) Alltså, alla färger är bra.